(La)k(t)-märk(e)t(ill)

Det var en målning av Goya som inspirerade mig att skriva “Det naturliga kontraktet”. Den visa två barbröstade män som slåss. Det ser ut lite grand som Hegel (filosofen) kan ha föreställt sig kampen mellan herren och tjänaren — bara det att i Goyas målning kämpar de i kvicksand, och varje slag får dem att sjunka djupare ned i marken. Så vem vinner? Kvicksanden vinner.

Det var bara logiskt. Ariah Burnaby var en logisk kvinna. Hon skulle med tiden bli en kvinna som alltid väntade sig det värsta, bara för att slippa den ångest hoppet medför.

Vad har hänt pappa? Var är vi?” frågade Chandler häpet när pappa på deras söndagsutflykter körde den lilla familjen norrut längs med floden, eller inåt landet mot Lockport. (Chandler var intresserad av Erie-kanalen och av de stora slussarna vid Lockport.) De välbekanta utflyktsmålen höll emellertid på att bli oigenkänneliga, de hade rivits upp och trasats sönder som av en jordbävning bland byggleksakerna.
“Chandler, det är framåtskridandet du ser.

When you give people too much information, they instantly resort to pattern recognition to structure the experience. The work of the artist is to find patterns.

Paul Taylor: What about your transformation from being a commercial artist to a real artist?
Andy Warhol: I’m still a commercial artist. I was always a commercial artist.
PT: Then what’s a commercial artist?
AW: I don’t know—someone who sells art.
PT: So almost all artists are commercial artists, just to varying degrees.
AW: I think so.

People have had lots of free time for as long as there’s been the industrialized world. But that free time has mainly been something to be used up rather than used.

Intellektuell kapacitet och kreativ förmåga är gåvor. Orken och modet att utveckla dem är en förmån att vara tacksam för. Att få studera är en ynnest – använda sin hjärna, lära sig nya saker, förstå samband, läsa böcker, analysera, få tillgång till lärdomen. Studier är också så nära man kan komma en garant för en mängd fördelar i arbetslivet och behagligheter i tillvaron. Att man även ska belönas ekonomiskt är inte moraliskt självklart, om än marknadsekonomiskt ofrånkomligt.